Agility

Efter att ha stångat oss blodiga med att få Bertil att stå på bordet och låta andra ta i honom utan att leka halsduk på mig, så gav vi upp och började träna agility istället. Jag kände att det kunde vara en bra aktivitet för att få upp hans självförtroende. Det var helt sant! Han lärde sig fort som vanligt och alla hindren gick utmärkt. En del behövde han träna mer på än andra och platta tunneln gick bra när han väl fick kläm på det. Bertil är säker men inte så snabb om man säger. Om jag säger att jag springer fortare än honom på planen så förstår alla som träffat mig att det inte går fort.

Jag får dock säga att i början gick det ändå som smort. Han hoppade hinder, även om det var med möda och stort besvär för det var högt tyckte han, men trägen och kom i mål utan hinderfel gjorde han men ALLTID med tidsfel. Vi har tränat motivation hela vintern inomhus och lagt ner bommarna så han bara har jobbat med fart.

Vi har gått två helgkurser för Christina Beskow och Janne Pettersson och de tycker att jag har tränar rätt med motivation.  Vi har gått kurs för Magne och Paula Aldén, Josefin Pettersson och nu senast Pia Möller och alla har varit mycket stödjande och försökt att hitta vägar för mig och Bertil som ekipage. Jag får passa på att tacka alla er som  ännu inte gett upp hoppet om oss. *skratt*.

Det ser ut att gå fort trots allt - min Bertil är ändå BÄST!

Resultatet hittills har blivit att han inte hoppar rena hopplopp för det är för jobbigt men det går bra att dra på agilityhinderna. Om det bara inte hade varit för denna förb…platta tunnel! Ve den som kom på detta hinder när små pommar ska köra. Det går säkert bra för han har gjort det många gånger men som sagt Bertil är en känslig sort! Vi tränade nämligen i Lerum en gång och då sprang han in i platta tunneln då den var våt och full med snigelslem. Det dröjde länge innan jag ens fick honom att gå in i själv tunneln. Sedan denna incident har han tittat snett på platta tunneln. Han gör den oftast numer men har en alldeles egen speciell teknik. Den jobbigaste jag sett - hittills i alla fall. Han springer in tunneln, tänker hur ha ska göra ….eller om,….nja kanske…eventuellt, om uti fall……jo jag gör det….åsså tryyyyyyyycker han sig igenom -sakta! Ut kommer en liten Bertil - till allas förtjusning - och stannar upp och ruskar rätt pälsen igen. Sen kan man springa till nästa hinder. Det är lite pimpinett, inte konstigt vi kallade honom för prinsessan Bertil när han var mindre.

Vi kommer att forsättta att träna i höst. Jag åker till banan då och då och kör max en halvtimme på saker han tycker är skoj. Nu efter kasteringen är ha så matglad att han går som en motor på godis. Jag får göra det i lagom doser så får vi se om han hittar tillbaka till sin lust igen. Vem vet, han kanske blir snabb också till råga på allt!

Om man inte kan springa fort så kan man vara sötast!! Bertil får domarens pris (för 3e gången tror jag i hans korta tävlingskarriär) på DM 2007 i Borås. Vårt lag kom 3:a och det var inte direkt Bertils förtjänst. Han letade kaniner på plan medan tiden gick. Domaren tyckte det var sött, jag var väl inte av riktigt samma åsikt. Hm!